Funderingar...

..tankar. Det är det som fyller mitt huvud just nu. Verklar inte som jag är kababel till något när jag är själv, på nå vis. Jag hittar inte motivationen. Kroppen lägger av.

Jag får så ont bara jag tänker på vad som händer i livet....kan hända och händer andra. Folk dör, är otrogna, barn som blir påkörda, hemska människor, finns så mycket hemskt som kan skaka en hel familj. Vad händer med den familjen, går den sönder? Vems är det som ska besluta om den ska hålla ihop?

Äh..va jag svammlar. Men endå, det behövs så lite för att förstöra så mycket.


Vad är lycka? Efter farmor dog fick jag en liten påminnelse. Ta inget/ingen för givet. Vem som helst i din närhet kan försvinna närsom. Jag är så tacksam att jag har C och ungarna, gör så ont i hjärtat när jag tänker på det. Hur mycket kärlek får plats i en kropp? Jag försöker göra mer plats för kärleken och sålla bort annat oviktigt. Saker, prylar tappar fort betydelse...bara jag får ha kvar min familj. Dom jag älskar mest.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0