VAB-blogga...
...är väl det som gäller nu. För när det är vanlig vardag hinner jag inte med (prioriterar bort..).
Nu är jag hemma med Isaak som inte riktigt är sig själv. Han är astrött och äter dåligt (!!!). Allmänt seg. Han får en liiten förhöjd temp ibland oxå.
Nu bor vi i hus ja. Vi flyttade 26:de maj och under sommaren har solen strålat med sin frånvaro. Det posetiva med det är ju att vi inte har behöft vattna gräsmattan och rabatterna en enda gång! Vi har förlovat oss, åkt husbil och bara varit denna sommar. Jag hade bara en veckas semester med det gick hur bra som helst! Nu närmar sig vintern, jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Eller jo! Det vet jag visst. Men hur jag ska Känna. Att det blir höst. Vinter.Mörkt å kallt. Inte så kul. Först blev jag jättedeppig när jag kom på att det snart är höst. Men nu börjar jag mer...acceptera. Kanske. För visst är det mysigt att tända levande ljus varje kväll? Äta mysmiddagar med familjen när vindarna blåser kallt utanför fönstret? Jaja, det blir nog bra. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar till våren redan!
Sedan vi flyttade hit har allt lixom fallit på plats. Vi har blivit med harmoniska. Det är vääldigt stor skillnad på att bo i hus och lägenhet. Inte bara det praktiska utan...levnadsättet (hittar inte rätt ord) blir annorlunda. Ta ex. på kottarna: här leker dom mer lungt tillsammans, dom kan även sitta var för sig och pyssla utan att störa varandra eller "vara ivägen". Dom klättrar inte på väggarna.Vi märker stor skillnad på dom nu.
Det känns verkligen underbart att bo här, det ÄR underbart! Det känns som om man har landat på nå sätt. Det är meningen att vi ska bo i det här huset. I Tillberga.
Fast nu är ju problemet, om nu "allt" går så himmla bra. Borde det inte hända något inte alls så bra snart? Jag får en bad-feeling. Har ingen aning om var det kommer ifrån heller. Jag tycker bara att det går lite för bra, att jag är för glad. Kan det va så här bra utan att det kommer hända något hemskt som följd? Typ bilolycka, dödsfall....
