Det är inte lätt...

när det är svårt.

Något har hänt med Kevin den här veckan. Eller så är han inne i en period (som de så fint heter). Han skriker,grinar och hör inte ett ord av vad jag säger. Allt detta sker på morgonen, den sämsta tiden!!! Innan vi ska till dagis, på väg till dagis, på dagis. Så kämpigt att få med honom! Jag tycker så symd om honom när det blir så och jag försöker hitta min pedagogiska sida, men det finns inget hopp. Han bara fortsätter.
Det är omöjligt att bära honom till dagis och köra vagn samtidigt. Jag saknar min syskonvagn!

Grädde på moset så har mensen kommit också. Men full kraft. Det gör så ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen!!! I går tog jag en alvedon och en ipren men det hjälpte inte!! Känns som jag är trasig...


Kommer inte träffa C förrän på fredag. Julbord och meckarkväll. Jippie! Hoppas Kevin inte krånglar i morgon, då vi ska gå till öppna. Jag orkar inte ha de så jobbigt när jag är själv (och har mens+ont). Kan någon sända mig en ängel från ovan eller nåt?! Jag bara önskar att vi kunde få mysdagar nu när pappan är borta.

Isaak är lös i magen. Troligen tand på g. Han är alldelles röd om rumpisen stackarn. Så de blir många blöjbyten, och klädbyten  :/  Han klättrar ju överallt nu oxå så man måste ha stenkoll. De va ju lättare när man bara hade Kevin för då kunde man stänga dörrarna, och dom förblev stängda! Men nu springer Kevin runt och öppnar dom...suck.

De va ju ett roligt inlägg må jag säga. Men det är så det känns nu. Inge kul.


Jag längtar till jul. När ungarnas farmor kommer. Hon är min ängel från ovan. Då  ska vi rå om varandra om myspysa hela tiden. Hela familjen. Bara göra roliga saker och skita i alla måsten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0