Dagis-problems!
(jag vet att det heter förskola!)
Enda sen Kevin bytte till "den stora avdelningen" på dagis har det varit problem! Jag blir så irriterad att det ska behöva vara så här. I början var ju felet att personal hade slutat (för snabbt för de han inte sätta in nya). Och en var höggravid och bara gick å väntade på att hon skulle hem å föda. Och så tog dom in en från småbarnsavdelningen som fick skola in 3st grabbar (däribland K).
Vi föräldrar hade många frågor om den nya avd, eftersom vi inte fått någon information tidigare. Men den här personen kunde ju inte svara på någon eftersom hon var ny på avd. Fast hon hittade på lite svar hit och dit och allt flöt ihop till en enda gryta. Dålig svenska pratar hon oxå.
Hon var vääldigt gullig med barnen och daltade runt (det här va ju tre grabbar som alla var storebrorsor!) allt blev fel från början med henne.
När personal försvann kom det in vikarier ( alla hade ens inte utbildning/behörighet att vara på en förskola!) från bemaningstjänst. Nya vikarier vecka efter vecka. Och dom gjorde inte ett piss. Kevin och hans bästis (som är väldigt verbal av sig) berättade att dom satt under bordet när dom åt och sprang ut i hallen och lekte. Vad gör vikarien? Inte ett skit! Vikarierna var inte där länge nog att ens lära sig barnens namn så dom vissteju inte vem som var vem och vad dom behövde. Känns inte tryggt att lämna sitt barn på dagis när det är så!
Hon som skolade in grabbarna blev sjukskriven...ännu fler vikarier kom och gick. Märkte på Kev mer och mer hur struligt det var på avd. Jag och en mamma hade ett möte med chefen och den enda ordinarie personalen på avd. Hon berättade allt och det grabbarna hade sagt om buset vid lunchen var sant. Vikarierna gör inte ett skit. Så hon fick göra sitt bästa med att få ihop allt. Och hon gick in i väggen och sa upp sig. Jippie, ännu fler vikarier.....va inne hon chefen några gånger och pratade. Hon hade anställningar på g.
Under den här tiden så var kevin alltid dyngsur från topp till tå (om dom var ute) han fick konstiga knottror över hela kroppen. Pratade med personalen, dom förklarade att ja, dom blir ju blöta när dom hoppar i vattenpölar och kastar vatten på varandra. Eh, jo? Inte tog dom på Kevin hans regnjacka heller, hans vanliga jacka DRAR ÅT SIG VATTEN. Så den fick jag ju tvätta nästan varje dag för den var helt täckt av sand å skit...Ska man behöva säga till dagispersonal att dom måste ta på han regnjacka när det är blött ute/regnar? Tydligen...
Sedan kom ängeln från ovan, den nya fröken! Hon är toppen. Efter ett tag börjar jag reagera på att hon pratade med superpipig babyröst med barnen..hm?Och hon ska krama Kevin tusen gånger innan han går hem...även fast han säger nej.
Märkte på Kevin att har börjat reagera mycket starkare på ordet "nej" och när vi ska "avsluta saker" blir han helt galen och bara gråter och skriker. Funderade på om dom verkligen kan säga åt ungarna på avd ordentligt och pratade med hon som skulle sluta. Hon sa att hon hade backat undan för att låta den nya ta mer plats och lära känna barnen (helt rätt) och att hon trodde då att hon kanske var för snäll. Vilket jag tror är LIVSFARLIGT på en sån avd 3-5år. Det blir ju att barnen tar över och det blir ett aphus!
Orkar ens inte skirva mer om detta nu...kanske kommer mer sen...
Enda sen Kevin bytte till "den stora avdelningen" på dagis har det varit problem! Jag blir så irriterad att det ska behöva vara så här. I början var ju felet att personal hade slutat (för snabbt för de han inte sätta in nya). Och en var höggravid och bara gick å väntade på att hon skulle hem å föda. Och så tog dom in en från småbarnsavdelningen som fick skola in 3st grabbar (däribland K).
Vi föräldrar hade många frågor om den nya avd, eftersom vi inte fått någon information tidigare. Men den här personen kunde ju inte svara på någon eftersom hon var ny på avd. Fast hon hittade på lite svar hit och dit och allt flöt ihop till en enda gryta. Dålig svenska pratar hon oxå.
Hon var vääldigt gullig med barnen och daltade runt (det här va ju tre grabbar som alla var storebrorsor!) allt blev fel från början med henne.
När personal försvann kom det in vikarier ( alla hade ens inte utbildning/behörighet att vara på en förskola!) från bemaningstjänst. Nya vikarier vecka efter vecka. Och dom gjorde inte ett piss. Kevin och hans bästis (som är väldigt verbal av sig) berättade att dom satt under bordet när dom åt och sprang ut i hallen och lekte. Vad gör vikarien? Inte ett skit! Vikarierna var inte där länge nog att ens lära sig barnens namn så dom vissteju inte vem som var vem och vad dom behövde. Känns inte tryggt att lämna sitt barn på dagis när det är så!
Hon som skolade in grabbarna blev sjukskriven...ännu fler vikarier kom och gick. Märkte på Kev mer och mer hur struligt det var på avd. Jag och en mamma hade ett möte med chefen och den enda ordinarie personalen på avd. Hon berättade allt och det grabbarna hade sagt om buset vid lunchen var sant. Vikarierna gör inte ett skit. Så hon fick göra sitt bästa med att få ihop allt. Och hon gick in i väggen och sa upp sig. Jippie, ännu fler vikarier.....va inne hon chefen några gånger och pratade. Hon hade anställningar på g.
Under den här tiden så var kevin alltid dyngsur från topp till tå (om dom var ute) han fick konstiga knottror över hela kroppen. Pratade med personalen, dom förklarade att ja, dom blir ju blöta när dom hoppar i vattenpölar och kastar vatten på varandra. Eh, jo? Inte tog dom på Kevin hans regnjacka heller, hans vanliga jacka DRAR ÅT SIG VATTEN. Så den fick jag ju tvätta nästan varje dag för den var helt täckt av sand å skit...Ska man behöva säga till dagispersonal att dom måste ta på han regnjacka när det är blött ute/regnar? Tydligen...
Sedan kom ängeln från ovan, den nya fröken! Hon är toppen. Efter ett tag börjar jag reagera på att hon pratade med superpipig babyröst med barnen..hm?Och hon ska krama Kevin tusen gånger innan han går hem...även fast han säger nej.
Märkte på Kevin att har börjat reagera mycket starkare på ordet "nej" och när vi ska "avsluta saker" blir han helt galen och bara gråter och skriker. Funderade på om dom verkligen kan säga åt ungarna på avd ordentligt och pratade med hon som skulle sluta. Hon sa att hon hade backat undan för att låta den nya ta mer plats och lära känna barnen (helt rätt) och att hon trodde då att hon kanske var för snäll. Vilket jag tror är LIVSFARLIGT på en sån avd 3-5år. Det blir ju att barnen tar över och det blir ett aphus!
Orkar ens inte skirva mer om detta nu...kanske kommer mer sen...
Kommentarer
Trackback
