Åh tusan!

Fy va hemsk man känner sig när man måste gå från sin gråtande bebis. Kevin hade ingen bra morgon, och när vi kom till dagis kom alla ungar (typ 4st, resten hemma med kräksjuka!) ut. Så jag sa "hejdå" till honom där och han stod först helt still men sen slängde han sig mot staketet och störtgrina. Och jag gick därifrån så fort som möjligt för att det inte skulle bli värre. Om det inte hade vart så fruktansvärt kallt ute hade jag tjurat som Kevin. Men jag antar att mina tårar frös till is innan dom han nå mina kinder. Nu kommer jag spendera min dag åt att ha dåligt samvete.



Helgen har varit en mix av allt. I fredags gick jag och la mig kl.20.20. Så himmla trött så jag kunde inte hålla mig vaken. Lördagen var lugn fram tills vi åkte till Maxi och storhandlade. Och alla hjärtans dag-kvällen var jättemysig med levande ljus i hela lägenheten (som de flesta kvällar) och tapas! Så mycket mat!!

I min mama tidning läste jag om "konsten att säga nej", det är ju verkligen ett problem. I dagsläget säger jag "nej" till Kev ca miljarder gånger om dagen, men förmodligen på fel sätt. Han är ju så söt så jag kan inte hålla "den kalla minen" alla gånger. Det ända "posetiva" med texten var väl att  "vänta bara till ditt barn fyller 16 och kräver att du ska köpa ut". HM.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0