Som att vandra...

på ett minfält. Precis så känns det nu. Och alla i min närhet kan nog hålla med om detta.


Nu är jag inne i v.37 och har mycket förvärkar som gör ont. Väldigt jobbigt blir det på kvällen då magen blir stenhård. Har oxå mycket kramper innanför låren som inte heller är så trevligt. I bäckenet ilar det och hugger till  i bland, så det är nog lillprins som håller på att sjunka ner ännu mer och gör sig redo. Ryggen gick ju av för länge sen och blir bara värre och värre den med. Min kropp försöker nog säga "lägg dig ner och res dig inte förrän ungen är ute"  


Händer ju inte så mycket annars, jag försöker ju göra så lite som möjligt. Men en sväng till Fia blev det i måndags (hon ringde i all panik för hon hittade ingen som kunde passa hennes barn.) så vi fick skjuss dit av pappa (Kevins dagis var sängt och vi fick inte igång 9000). Så där var vi tills Conny slutade, sen åt vi julbord på IKEA. Jag åkte rullstol med Kevin i knät, det var populärt kan jag säga!

Och i går var syster här en sväng. Tur det för Kevin var på sitt värsta trotshumör hittills tror jag!Hon gjorde pannbiffar (med massor av lök)  och spagetti till oss, mummsigt!Vi fixade det sista på Connys present, kan man väl säga. Måste ju bara slå in dom sen oxå!
Fast karl har ju bestämt sig för att gå på julfest på sin födelsedag, så min överraskning blev ju lite halv-förstörd. Men jag sa att han får bestämma, eftersom det är han som fyller.


I kväll åker nog mina killar iväg och shoppar lite vinterskor till Kev. Han fick pengar från mormor  :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0