Otursdag!

Stackars lille Kev. I dag har han ramlat ner från våran säng (som är hööög!) och från soffan! Som tur va gick det bra. Det dunsade i golvet så jag vet inte vad (så jag vart ju livrädd) men jag har inte sett något märke eller nåt så han måste landat bra. Nu kommer han verkligen upp överallt, köksstolarna tom! Så snart kommer jag nog hitta honom på de oxå.
Han klättrar upp för lådorna så att han ska se vad som händer på bänken osv.
Jag är verkligen livrädd att han ska göra illa sig!

Men det finns ju en charm med varje ålder. Nu förstår han vissa ord och kan säga några. Det märks att han börjar bli stor! Fy så hemskt....  :)  Fast ändå längtar man. Inga blöjor, kan klä på sig själv, prata m.m Det blir sån stor skillnad när man kan prata med honom och få ett svar. Nu går man ju runt och pratar bebis-språk och får - Dadada som svar, om ens det. Jag sa det till Sara för ett tag sen (när jag hade var hemma ett tag) - Det är ju nästan så jaghar glömt bort hur man pratar med vuxna.

Det var jättekul å se pappa. Men maten var väl ingen höjdare, men man måste ju prova för att veta. Det blir nog ingen mer buffe där för min skull i framtiden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0