MorTillKevin

mind.

Kom på massa saker jag skulle göra denna vecka, och skulle skriva ner detta. Men jag glömde, så nu vet jag inte vad det var jag skulle göra  :(

I dag är det iaf städning som gäller (därför jag sitter här nu, är inte riktigt sugen...) men det måste göras. För efter farmors begravning så ska alla hit och käka. Conny kommer hem till lunch iaf....

Jag var på vårdcentralen förra veckan. Och inte visste jag att de skulle bli som de blev. Hon lyssnade på mitt hjärta (för jag får hjärtklappning i soffläge) och hon trodde hon hörde extraslag- vidare till EKG men de såg bra ut. Sedan tömmde dom mig på blod, trodde jag. Men jag fick åka till sjukhuset för ännu mer blodprover. Är det bara jag eller är det normalt och bli lite halv nervös när dom skickar en till SJUKHUSET för att ta mer blod?
Inte är de nån som säger vad som hände heller...och jag vågar inte fråga  :/ Nu har jag två fina blåmärker i armvecken...läkaren sa att hon skulle skicka brev när svaren kom.
I fredags så ringde dom (!) och hon pratade om nåt förhöjt ämne i blodet. Misstänkt gikt. Mjaha? Så nu går jag på gikt-medecin och ska göra det i 6veckor. Sen blir det nytt blodprov. Detta är mina fötter som strular alltså, inte hjärtat.

Gikt...googla de ni. Det är gammla feta alkoholiserade gubbar som får det! Toppen...


Man ska ta medecinen i sammanband med en måltid (för att förhindra illamående och kräkningar), men jag tror inte att två ägg räknas som en måltid. Jag mår lite illa...

hos farmor. Vi har skänkt nästan alla kläder till stadsmissionen, slängt massa prylar, rensat i förrådet.
Vi har sammlat ihop lite grejjor som vi ska ta med oss hem.
En servis beståendeav tallrikar, fat och assietter bla. Vinglas, martiniglas, bestik, en ring....så ska vi testa hur det blir med hennes matsalsbord här i vardagsrummet. Och vitrinskåpet...just ja, jag hittade ju massa braiga burkar från tapperwere! :D

På måndag blir det begravning....

veckan händer det lite allt möjligt.
I morgon: Isaak själv på dagis nån timme. Möte med prästen inför farmors begravning.
Onsdag: Isaak ska äta på dagis. Syjunta på kvällen.
Torsdag: Isaak är på dagis mellan 9-14. Jag ska till doktorn och kolla foten.
Lördag: 1års kalas för Vidar


Har svårt att fokusera sen farmor dog. Ligger och tänker på henne när jag ska somna. Ibland är det trevliga minnen och ibland mindre trevliga från sjukhuset. Oftast är det inte trevligt...har svårt att koppla bort allt de där. Funderar mycket på hur hon kände vid undersökningen, om hon hade ont och vad hon tänkte på. De va ju ganska läskigt att sitta där och titta på medans hon skakade och sköterskorna påminde henne att andas.
Vilka ord som blev de sista jag sa till henne, om hon visste att vi var vid hennes sida när hon blev medvetslös.
Eller om hon satt på ett moln och kikade ner på oss och kanske tyckte att vi skulle hem å dricka kaffe ist?

Många funderingar blir det. Och ingen som kan svara.



Fasiken va drygt det är att titta på överpedagogiska barnprogram!!!Jag blir galen! Men Kev gillar dom.


Isaaks första dag själv på dagis är avklarad. Han knorrade lite när jag gick och sen när han såg mig när jagskulle hämta honom började han grina. Han var supertrött. Inte så oväntat. Bara gå hem å lägga prinsen. Han sov i två timmar och åt sen lite lunch. Han var vaken i ca en timme och sen blev han trött igen. Så jag la han i sängen och tänkte att han kunde få sova enstund innan vi skulle hämta Kev.Men han somnade aldrig och nu försöker vi i gen. Riktig knorrunge det där!

..tankar. Det är det som fyller mitt huvud just nu. Verklar inte som jag är kababel till något när jag är själv, på nå vis. Jag hittar inte motivationen. Kroppen lägger av.

Jag får så ont bara jag tänker på vad som händer i livet....kan hända och händer andra. Folk dör, är otrogna, barn som blir påkörda, hemska människor, finns så mycket hemskt som kan skaka en hel familj. Vad händer med den familjen, går den sönder? Vems är det som ska besluta om den ska hålla ihop?

Äh..va jag svammlar. Men endå, det behövs så lite för att förstöra så mycket.


Vad är lycka? Efter farmor dog fick jag en liten påminnelse. Ta inget/ingen för givet. Vem som helst i din närhet kan försvinna närsom. Jag är så tacksam att jag har C och ungarna, gör så ont i hjärtat när jag tänker på det. Hur mycket kärlek får plats i en kropp? Jag försöker göra mer plats för kärleken och sålla bort annat oviktigt. Saker, prylar tappar fort betydelse...bara jag får ha kvar min familj. Dom jag älskar mest.

dagis. Första dagen, första mötet. Han fick ett underbart mottagande med sång och musik från hela avdelningen (bla. ja må han leva). Han fick pepparkaka, busa med leksaker och träffa alla barn. Toppenbörjan!
På slutet blev han jättetrött (han brukar ju sova vid den tiden) så han gnällde lite men då avslutade vi och gick hem och sov. Sommnade rekord snabbt!!!
Kevin tycker det är jättespännande att Isaak oxå ska börja på dagis. Fast man får lixom påminna om att Isaak ska gå på en annan avdelning för han tror att dom ska gå tillsammans ;)

Så idag är det första dagen jag är hemma utan Kevin. I går va jag och I på IKEA så då kände man inte av de så mycket. Så de känns konstigt, alldeles tyst. Har ingen vidare lust med någonting.


Mötet med Fonus gick jättebra. Farmors begravning blir 23:de januari kl. 15.

...börjar med begravningsplaner, ettårs-bebis, bad med stirrande delfiner,sjöstjärnor och kräfta isf badankor, dagisbarn och så småningom jobb!

Så här kande gå med kaffet när man är småbarnsförälder (och ens farmor dött):

* Har i välling i  stället för kaffe
* Har i lika mycket kaffe som vällingmått (oavsätt hur många koppar man ska koka)
*Sätter på kaffe och sedan glömmer bort det.
* Är på väg att hälla ikaffepulver i vällingen.
*Häller upp en härlig kopp (som man längtat efter läge) och glömmer den, kommer på det på kvällen.
* Kokar alltid mer kaffe än va mandricker upp, får alltid hälla ut ca enhalv kopp! Vilket slöreri!!!